Text 8
Nytt liv efter döden genom Kristi uppståndelse 1 Kor 15: 3 -22, 35 - 45, 48 - 58
3. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade
undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
4. och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje
dagen, enligt skrifterna,
5. och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
6. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång,
av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
7. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
8. Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid
ett ofullgånget foster.
9. Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att
kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
10. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har
icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock
icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
11. Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi
predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
12. Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda,
huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon
uppståndelse från de döda?
13. Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har
icke heller Kristus uppstått.
14. Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng,
då är ock eder tro fåfäng;
15. då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har
uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
16. Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
17. Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I
ären då ännu kvar i edra synder.
18. Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
19. Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav
intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
20. Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av
de avsomnade.
21. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en
människa de dödas uppståndelse.
22. Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras
levande.
....
35. Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med
hurudan kropp skola de träda fram?»
36. Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det
icke först har dött.
37. Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall
komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända
något annat.
38. Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart
frö dess särskilda kropp.
39. Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art,
boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan,
fiskars återigen en annan.
40. Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska
kropparnas av ett annat slag.
41. En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en
annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke
lik den andra i härlighet. --
42. Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått
förgängligt, det uppstår oförgängligt;
43. vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som
bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
44. här sås en »själisk»[1] kropp, där uppstår en andlig kropp. Så
visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock
en andlig.
45. Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande
varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande
ande.
....
48. Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och
sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
49. Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock
bära den himmelskas gestalt.
50. Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod
icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får
förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
51. Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
alla skola vi bliva förvandlade,
52. och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till
oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
53. Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och
detta dödliga ikläda sig odödlighet.
54. Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och
detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord
fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger
vunnen.»
55. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
56. Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
57. Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus
Kristus!
58. Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid
överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete
icke är fåfängt i Herren.