Nära döden upplevelser - fantasi eller verklighet?
Lycka. Harmoni. Kärlek. Mörk tunnel. Starkt strålande, vitt ljus. Välbefinnande. Motstånd mot att lämna ljuset. Utomkroppslighet.
Orden beskriver upplevelser som människor haft i samband med hjärtstillestånd. Man kallar dem nära-döden-upplevelser. För många av de männis-kor, som gjort sådana erfarenheter, är upplevelsen en bekräftelse på att det gudomliga existerar och att vi efter livet får leva i ett paradis. Nära-döden-upplevelserna har förändrat dessa människors liv; döden skrämmer dem inte längre. De har fått en ny syn på sig själva och världen. Makt, status och rikedom är t.ex. inte väsentligt längre utan man känner en ödmjukhet inför livet.
Raymond Moody, psykiater och författare till bl a ”I dödens gränsland”, har forskat om nära-döden-upplevelser och kommit fram till att människors upplevelser i dödens gränsland är mycket likarta-de. En vanlig ingrediens i nära-döden-upplevelser är känslan av utomkroppslighet (”out of body experience”). Den ”döde” upplever att han/hon svävar ut ur sin kropp och ser sig själv uppifrån. Sedan går färden ofta genom en tunnel i riktning mot ett starkt ljus. Detta ljussken ger upphov till intensiva lyckokänslor hos den ”döde”. Ljuset tolkas ibland som en person t.ex. Jesus, eller en annan gudomlighet. Den ”dödes” liv passerar revy och hon ställs inför frågan om hon skall stanna kvar i detta paradis eller inte. Ofta finns personer, t.ex. döda släktingar, till hands och ger råd om hur man bör handla. Nära-döden-upplevelsen avslutas med att man återvänder till livet.
T.ex berättar en kvinna att hon i samband med allvarliga inre blödningar under en förlossning, upplevde att hon lämnade sin egen kropp och med en intensiv kraft drogs mot ett starkt ljus. Hon kände sig helt harmonisk och ville inte lämna ljusskenet men tvingades tillbaka till livet.
HJÄRNAN FÖRÄNDRAS UNDER SYREBRIST
Den medicinska forskningen har ofta förhållit sig skeptisk till den här typen av erfarenheter och velat förklara upplevelserna i enlighet med en naturvetenskaplig världsbild. Enligt ett sådant synsätt är nära-döden-upplevelserna resultatet av hallucinationer och personlighetsförändringar, som hjärnan är orsak till. Upplevelserna skall förstås som kulturellt betingade hallucinationer. Hur nära-döden-upplevelserna beskrivs av patienterna, varierar nämligen med kulturell tillhörighet. Människor upplever dödsprocessen på likartat sätt om de uppfostrats och levt i samma kultur. Har de levt i en annan kultur, får upplevelsen ett annat utseende/innehåll. En asiat beskriver därför sin upplevelse i dödens närhet på ett delvis annorlunda sätt än en europé.
Nära-döden-upplevelserna har sin hemvist i den del av vår hjärna, som är centrum för känslor och fantasier, och uppstår bl a på grund av syrebrist i hjärnan. Hög halt av koldioxid är en annan faktor, som används för att förklara de förändringar i hjärnans funktion, som gör att vi får en nära-döden-upplevelse. För att kompensera förlusten av sinnesdata under dödsprocessen skapar hjärnan inre bilder, som sedan lagras i minnescentrum. De starka lyckokänslorna anses uppkomma på grund av att kroppen producerar stora mängder av hormonet endorfin vid svåra skador. Den utomkroppsliga känslan förklaras med att det normala kroppsmedvetandet försvinner under dödsprocessen. Det är kroppens sätt att förhindra att smärta och ångest uppkommer.
STRIDSPILOTER I NÄRA-DÖDEN-FÖRSÖK
För att verkligen kunna studera vad som händer när hjärnan är döende, har man försökt återskapa detta tillstånd av medvetslöshet på artificiell väg. Stridspiloter, som under sin yrkesutövning, ofta är utsatta för starka centripetalkrafter, har varit försökspersoner. De har delvis haft samma upplevelser som nära-döden-patienterna, men in-tensiteten i känslorna verkar inte riktigt ha varit densamma. Dessutom hade patienterna också syner, vilket inte piloterna hade.
EN FÄRD TILL EN ÖVERNATURLIG VÄRLD
Religiösa personer har andra förklaringsmodeller än forskarna. De uppfattar nära-döden-upplevelserna som tecken på att vi efter döden får komma till en övernaturlig värld, ett tillstånd i en annan dimension. I tidningen Dagen (990624) kan man läsa om en kvinna som hade en nära-döden-upplevelse i 12-13årsåldern. Hon upplevde att hon kom till en stor sal, där hon fick se sitt liv passera revy. Vid återupplevelsen av sitt liv fick hon bl.a. sätta sig in i hur människor hon varit elak emot känt sig när hon sårat dem. Denna upplevelse fick henne att inse att det måste finnas en gud.
DÖDEN EN FORTSÄTTNING PÅ LIVET
Det har i alla kulturer funnits föreställningar om döden; om varför människan måste dö, vad döden innebär etc. Många kulturer förenas i tron att döden är en slags fortsättning på livet. För att hjälpa de döda att leva vidare i nästa tillvaro har man placerat mat, tillhörigheter och annat användbart i graven. Det har utgrävningar av bl.a. egyptiska pyramider och stenåldersgravsättningar visat. För att underlätta hädanfärden har man i vissa kulturer, t.ex. i Indien och Grekland, bränt liket. I Egypten var man mer intresserad av att bevara den döde för att förbättra villkoren i en kommande tillvaro. Därför balsamerades den dödes kropp.
I Grekland och Israel uppfattades döden som ett skuggrike, dit alla kom och där de döda levde ett torftigt liv. Det grekiska namnet på dödsriket var Hades, det israeliska Scheol. I Norden kallades detta rike Hels boning. Kontrasten mellan tillvaron i dödsriket och det jordiska livet var stor. Döds-riket ansågs sakna alla egenskaper som kän-netecknar det levande livet. För judarna var Gud livets gud, inte dödens, därför kommer man inte ihåg honom i Scheol. Ett annat exempel på detta är att kungen i Hades (Akilles) inget hellre ville än att återvända till livet ovanför. Denna förtvivlan uttrycks också i myten om Orfeus och Eurydike. Orfeus får lova att återföra sin döda hustru Eurydike till livet om han lovar att inte titta på henne förrän de kommit ovan jord. Han kan inte hålla löftet, vilket resulterar i att han förlorar Eurydike till Hades för alltid.
OLIKA RELIGIONERS SYN PÅ DÖDEN
Inte alla kulturer ser döden som en fortsättning på livet. Inom hinduismen t.ex. finns tron på reinkarnation, återfödelse, och själens uppgående i världsalltet (texthänvisn.). Enligt buddhistiskt tänkande är målet för varje buddhist att uppgå i Nirvana, det totala utslocknandet (texthänvisn.). I kristen tro förknippas döden med uppståndelse. Tack vare Jesu död och uppståndelse har människan fått evigt liv. Jesus har uppstått från de döda, ”som den förste av de avlidna” (1Kor.15). Till skillnad från gnosticismen, som anser att människans själ är mer värdefull än hennes kropp, menar kristendomen att kropp och själ oupplösligen är förenade. Det kroppsliga/materiella anses vara någonting gott/värdefullt. Därför finns tron på en kroppslig uppståndelse. Judiskt tänkande erbjuder inget entydigt svar på vad som väntar människan sedan hon dött. Tanken på kroppslig uppståndelse finns också här och tron på ett framtida rike, där det goda har segrat, men grundinställningen är att framtiden är oförutsägbar. För muslimen väntar den dubbla utgången- paradiset eller helvetet, men Allah är barmhärtig.
VISSTE DU
att numera är dödshjälp tillåten i Nederländerna, Belgien, Schweiz och delstaten Oregon i USA i fall en människa själv önskar det och i fall personen lider mycket och inte kan botas.
UPPGIFTER- TAG REDA PÅ- MOTIVERA
1. Vad är din uppfattning om nära-döden-upplevelser?
2. Vad tror du händer efter döden?
3a.Vad är eutanasi?
b. Anser du att eutanasi skall få förekomma? I så fall, i vilka situationer?
4a.Vad innebär begreppen hjärndöd och hjärtdöd?
b.Skulle du kunna tänka dig att donera ett organ?
SYNEN PÅ DÖDEN I NÅGRA RELIGIONER
Läs:
Islam sura 56, 75, 81 och 99
Hinduismen Brihad-Aranyaka-upanishaden III:2,4 och IV:3,4
Buddhismen Mahavagga 1:21och Ching-Tú: Lovsång till Amitaba och Det rena landets bön.
Kristendomen 1 Kor. 15