BARNLÖSHET OCH FOSTERDIAGNOSTIK
I dag kan läkarvetenskapen råda bot på nästan alla typer av barnlöshet. Därför kan många av dem, som vill bli föräldrar, få sin önskan uppfylld. Detta medicinska genombrott kallas ofta för reproduktivitetsrevolutionen.
PROVRÖRSBARN
Reproduktivitetsrevolutionen kan sägas ha tagit sin början i England 1978, då världens första provrörsbarn föddes. Detta var första gången som befruktning utanför kroppen fick önskat resultat. Fyra år senare föddes Skandinaviens första provrörsbarn i Göteborg.
Vid en provrörsbefruktning blandas ägg (oftast ett eller två i Sverige) och spermier utanför kvinnans kropp och förs sedan in i livmodern. Tvillingar och trillingar är vanligt efter provrörsbefruktningar. Provrörsbefruktning utgör inga risker för barnen.
Det finns idag flera olika typer av konstgjord befruktning, t.ex. in-vitro-fertilisering (IVF) och mikrofertilisering. IVF används när kvinnans äggledare är skadade. Sedan början av 90-talet finns det också provrörstekniker, som kan göra ofruktsamma män till biologiska pappor. Med mikroinjektionsteknik kan man idag behandla de flesta män som söker hjälp för sin infertilitet.
NEDFRYSTA ÄGG
För att provrörsbarnets föräldrar skall kunna få fler barn går det att frysa ned ägg i flytande kväve och befrukta dem senare. Nedfrysta ägg används också om befruktningen inte lyckas första gången. I Sverige är det dock inte tillåtet att bevara ägg längre tid än ett år. Det kan finnas risk för missbildningar hos barn, som utvecklats ur ägg, som bevarats länge.
ÄGGDONATION
Om orsaken till barnlösheten är att kvinnan saknar ägg, kan hon bli gravid genom äggdonation. En äggdonation innebär att ett ägg från en annan kvinna befruktas av den blivande pappans spermier och inplanteras i mammans livmoder. 150-200 äggdonationer per år görs i Sverige.
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Behandlingar/Aggdonation/
FOSTERDIAGNOSTIK
Reproduktivitetsrevolutionen har också gjort det möjligt att utföra fosterdiagnostik, vilket innebär att man tar reda på om fostret har några kromosom- eller genskador, som kan ge upphov till missbildningar, eller om det bär på anlag för vissa sjukdomar. Fosterdiagnostik görs bl.a. för att bli varse vilka medicinska behov, som barnet behöver under eller efter förlossningen, men kan också användas som ett beslutsunderlag för en eventuell abort.
Fostervattenprov görs i syfte att upptäcka eventuella kromosomfel. Metoden, som i undantagsfall kan generera missfall, erbjuds enbart till kvinnor som är över 35 år. Ultraljud, som erbjuds alla gravida kvinnor i graviditetsvecka 17, och fostercellsprov från moderkakan är också exempel på fosterdiagnostik. I dag kan många olika sjukdomar diagnosticeras med hjälp av fosterdiagnostik, t.ex. Downs syndrom och blödarsjuka.
Fosterdiagnostik är omtvistat.
www.gentest.se/genetiska_sjukdomar.html'
FÖRESPRÅKARE och MOTSTÅNDARE
Förespråkare för fosterdiagnostik hävdar ofta att fosterdiagnostik är ett sätt för föräldrarna att kunna påverka sina liv. En grundläggande fråga är ju om familjen orkar ta hand om ett handikappat barn. Man anser därför inte att det är mer oetiskt att välja abort p.g.a av en fosterskada än att hänvisa till sociala skäl, som t.ex. dålig ekonomi.
För vissa ter sig möjligheten till fosterdiagnostik skrämmande eftersom det kan leda till att bara en viss typ av barn kommer att få födas. Till exempel kommer kanske foster med handikapp systematiskt att aborteras. Motståndarna till fosterdiagnostik gör ibland jämförelser med rashygienen i Tyskland under andra världskriget, eftersom man där gjorde sig av med människor som inte ansågs ha de rätta egenskaperna. Som svar på detta hävdar förespråkarna, att så länge föräldrarna själva bestämmer, och inte staten, kan man inte tala om rashygien och om ett systematiskt aborterande av handikappade foster.
Som ett argument mot fosterdiagnostik hävdar motståndare till fosterdiagnostik att det inte i förväg går att veta vad det innebär att få ett handikappat barn. Det skulle kunna innebära stor glädje, resonerar man.
FOSTERDIAGNOSTIK OCH ABORT
I Sverige är fri abort tillåtet till och med 18:e graviditetsveckan. Efter denna tidsgräns måste särskilda skäl anges för åberopande av abort. Socialstyrelsen avgör om önskan bifalles. Särskilda skäl är till exempel att barnet är skadat eller bär på en ärftlig sjukdom. Före denna tidpunkt behöver inte skäl till aborten anges.
Normalt görs fosterdiagnostik först i 16-19:e veckan, men om föräldrarna begär detta, kan testet göras tidigare. Detta har i ett par fall lett till abort på grund av att barnet i föräldrarnas ögon haft fel kön, det vill säga varit en flicka. Vårdpersonalen önskar därför förändrade bestämmelser. De fruktar att sådana aborter skall bli allt vanligare i och med att den tekniska utvecklingen kommer att göra det möjligt att avgöra fostrets kön allt tidigare. Det är inte tillåtet att göra fosterdiagnostik enbart för att bestämma barnets kön.
Det blir allt vanligare, speciellt i storstäderna, att föräldrar önskar veta barnets kön redan under graviditeten. Vissa menar att det beror på ett ökat kontrollbehov hos de blivande föräldrarna. Hos den medicinska personalen vid mödravårdscentralerna runt om i Sverige har detta skapat problem. Det finns alltid en osäkerhet i undersökningarna som görs, vilket i sämsta fall kan få till följd att kvinnan reagerar negativt på sitt barn efter förlossningen, om förväntningarna inte infriats.
Visste du...
att också kvinnor, som har passerat fertil ålder, exempelvis 60-åringar, skulle kunna få barn med hjälp av den moderna tekniken. Till och med män skulle kunna bli gravida (!), i alla fall i teorin. Livmodern är nämligen inte längre nödvändig för att en graviditet skall kunna genomföras, utan buken skulle också gå bra.
1999 tillsattes en kommitté för att undersöka villkoren för barn i homosexuella familjer. En utredning tog 2001 ställning till frågorna: Skall homosexuella få adoptera barn på samma sätt som heterosexuella par? Skall lesbiska få genomgå insemination på sjukhus? Alla politiska partier svarade ja på frågorna utom kd och moderaterna. Adoptionscentrum, Sveriges största adoptionsorganisation svarade nej. Motiveringen var inte att homosexuella är sämre föräldrar, utan att de är av samma kön. Adopterade barn har en mer komplicerad identitetsutveckling än andra barn. De har mist sitt biologiska ursprung och kanske sitt land. Att ha homosexuella föräldrar skulle kanske försvåra deras uppväxt ytterligare. Om adoption skulle tillåtas för homosexuella par skulle det kunna innebära att färre barn adopterades till Sverige. Givarländerna föredrar heterosexuella par, och man skulle då bli skeptiska till Sverige som adoptionsland.
En lagändring trädde i kraft år 2003. Homosexuella par kan alltså i dag få pröva att få adoptera på samma sätt som heterosexuella par.
UPPGIFTER
Motivera dina åsikter.
1. Vad är din åsikt om äggdonationer?
2a. Vad är syftet med fosterdiagnostik? b. Till vilka ges fosterdiagnostik? c. Vad kan det finnas för fördelar med fosterdiagnostik?
3. Vilka tidsgränser finns för utförande av abort i Sverige?
4. Diskutera när fostret blir en människa. I befruktningsögonblicket, efter 18:e veckan, när det föds...?
5. Vad finns det för skäl till att vissa kvinnor väljer att göra abort?
6. Vad anser du om att en kvinna skall kunna bli mamma vid hög ålder?